Varför 500 E har lämnat fyndstadiet

Mercedes-Benz 500 E/E 500 har en värdetes som är ovanligt lätt att förstå och svårt att kopiera. Den kombinerar W124:ans användbarhet med en 4 973 cc M119-V8, 326 PS, 480 Nm och 0–100 km/h på 6,1 sekunder. Viktigare än siffrorna är var den byggdes. Porsche utvecklade merparten av bilen och handmonterade den i Zuffenhausen; varje exemplar gjorde två resor mellan Zuffenhausen och Sindelfingen och tog 18 dagar att färdigställa. Det gör bilen till en verklig samproduktion mellan två tyska tillverkare, inte en dekorversion av E-klassen.

Totalt byggdes 10 479 exemplar till april 1995. De sista 120, byggda januari–maj 1995, var beställningar från särskilda kunder innan produktionen upphörde. Begränsad produktion räcker inte ensam, men här förstärks den av en tydlig identitet: breddade skärmar, fyrsitsig kupé, modellunika delar och en byggprocess som inte går att återskapa med en efterhandskonvertering. Därför kan en väl dokumenterad originalbil bedömas på ett helt annat sätt än en vanlig W124 med V8-byte eller AMG-detaljer.

Hemmings beskriver en lång rörelse uppåt: den egna guiden låg i augusti 2012 på 6 000–24 000 USD, med ett snitt runt 11 000–14 000 USD. I den senare marknadsbilden anges 13 000 USD som låg nivå, cirka 41 000 USD i snitt och över 87 000 USD i topp — ungefär tre gånger det äldre snittet. Car and Driver anger 40 000–60 000 USD som aktuella värderingar och ser minst 20 000–40 000 USD för ett användbart exemplar, medan de bästa bilarna går över 80 000 USD. Det är historiska marknadsmönster, inte ett löfte om framtida avkastning.

Skillnaden mellan intervallen är viktig. En 1992 500E med 144 000 miles såldes för 32 000 USD i februari 2023 och en 1993 med 101 000 miles för 43 000 USD i december 2022. I andra änden gick en 1994 E500 Limited med 48 000 miles för 87 000 USD i juni 2023. Körsträcka, specialutförande och skick flyttar alltså bilen mellan olika köparkategorier. Den som bygger ett långsiktigt innehav bör betala för verifierbar kvalitet snarare än försöka få en lågprisbils kostnader att försvinna genom framtida renovering.

Beteckningen 500 E gäller 1991–1993. När faceliftet kom sommaren 1993 blev modellnamnet E 500 för modellår 1994 och 1995. Båda är Porsche-byggda W124:or med samma grundläggande 124.036-chassi, men det yttre är inte utbytbart ur samlarsynpunkt. Förfaceliftbilen har en större kromgrill och nedsänkt registreringsskyltparti i bakluckan. E 500 har grillen infälld i huven, plant skyltparti, andra lampor och färgkodade stötfångarskoningar. För 1994 tillkom också större bromsar från R129 SL600.

En tidig bil med senare huv och baklucka är inte nödvändigtvis ointressant, men den ska beskrivas öppet och värderas som en avvikelse från originalutförandet. Samma princip gäller sidokjolar, skärmar, trädetaljer, Recaro Sportline-stolar och den elektriska bakre solgardinen. Vissa 500-specifika sidokjolar produceras inte längre och saknade delar beskrivs som mycket svåra att ersätta. En kaross som är komplett, rak och rustfri är därför värdefull även om den inte är den dyraste bilen i annonslistan.

Hemmings lyfter servicehistorik som väsentlig, och det är logiskt på en bil där de dyra systemen går att upptäcka i dokumenten. Tvådelat, biologiskt nedbrytbart motorkablage bör ha åtgärdats både upptill och nedtill. Symptom som startproblem, misständning eller ojämn gång ska inte förklaras bort som "gammal elektronik". Kontrollera även ETA-ställdon och MAF; Hemmings anger 427 USD för MAF-givaren. På 1993- och 1994-motorer ska man fråga om plastkamsmörjrören är bytta, eftersom tickande från kamaxlarna kan vara ett dyrt förspel.

Bakvagnens självnivellering är lika betydelsefull. Trasiga hydropneumatiska sfärer ger studsig gång och nya kulor anges till omkring 200 GBP styck från Mercedes, eller cirka 600 GBP med vätska och montering. Eftermarknadsdämpare bak ligger runt 350 GBP plus moms styck. Den som kan visa fungerande SLS, täta hydraulrör och fakturor för service säljer inte bara en bekvämare bil utan eliminerar en av köparens största osäkerheter. Det samma gäller kamkedja, glidskenor och en automatlåda med dokumenterade olje- och filterbyten.

E500 Limited ligger högt i den vanliga modellhierarkin. Den dokumenterade affären på 87 000 USD för en 1994 Limited med 48 000 miles visar vilken kombination av sent utförande, låg körsträcka och rätt specifikation som marknaden kan belöna. Färg i sig har ingen belagd premie i underlaget; i stället ska fokus ligga på lackens kvalitet, korrekta paneler och sammanhängande historik. Att påstå ett särskilt belopp för en kulör eller för matching numbers skulle gå längre än källmaterialet tillåter.

Välkänd tuning kan vara ett eget marknadssegment. Classic.coms högsta registrerade resultat är en 1993 500E RENNtech 6.0L som såldes för 100 000 USD i januari 2025, högre än samtliga registrerade originalbilar i samma databas. Det bevisar inte att varje modifiering ger premie. Det visar att en namnkunnig, dokumenterad och trovärdig byggnation kan värderas på egna meriter. Spara därför alltid originaldelar och hela byggdokumentationen.

Överst står W124 E 60 AMG, byggd i mycket liten serie 1994–1995 med 6,0-liters M119, 381 bhp, 17-tums EVO-II-fälgar, AMG-fjädring och dubbelt utblås. Avgörande är datakortskod 957 AMG Technology Package. Den koden skiljer en fabriksbil från en E 500 som senare fått motorbyte eller AMG-attribut. Betala aldrig som för E 60 AMG utan att se databladet: bilens äkthet är här mer värdefull än annonsens ordval.

• Porsche Newsroom — Mercedes-Benz 500 E, 30-årshistorik
• Classic.com — Mercedes-Benz 500E W124
• Hagerty Valuation Tools — 1993 Mercedes-Benz 500E
• Hemmings — 1992–94 500 E/E 500 value trend
• Car and Driver — What to Buy: 1992–1994 500E/E500
• Mercedes-Benz Club UK — W124 E500/500E buyers guide
• Classic Trader — Mercedes-Benz E-Class