Vilken BMW E9 håller värdet bäst?

BMW E9 har gått från vacker sextiotalskupé till etablerad samlarbil, men det är missvisande att tala om en enda E9-marknad. Classic.coms sammanställda snitt visar 54 276 USD för 2800 CS, 70 560 USD för 3.0 CS, 106 319 USD för 3.0 CSi och 228 809 USD för 3.0 CSL. Skillnaden mellan CS och CSi har en tydlig teknisk förklaring: CSi har Bosch D-Jetronic, 200 hk och ett starkare samlarintresse än förgasar-CS. Skillnaden mellan CSi och CSL är större än så. CSL byggdes som homologeringsspecial, med 1 265 Karmann-byggda exemplar enligt en separat källa, och värderas som sin egen typ av bil.

Marknaden har också haft en lång uppgång, men den är inte rak och ska inte läsas som en prognos. Hemmings beskriver ett E9-snitt som gick från omkring 10 000 USD för cirka 15 år sedan till omkring 28 000 USD i mars 2024. Samtidigt föll en 1973 3.0 CS med automat från 61 425 USD vid en försäljning i april 2023 till 34 650 USD i juni 2025. Den konkreta svängningen visar varför en enskild försäljning, särskilt av automat, inte räcker för att prissätta marknaden. Värde på E9 avgörs av vilken variant som säljs, karossens kvalitet och hur transparent bilen är med sina tidigare ingrepp.

Den största värdeskillnaden i familjen går mellan CSL och övriga E9. Hagerty UK anger för 1972 års 3.0 CSL ett spann från 70 700 GBP i fair till 227 000 GBP i concours, och för 1973 års 3,2-liters "Batmobile" 196 000–430 000 GBP. På auktion kan toppen bli ännu högre: RM Sotheby's sålde i München 2022 en Chamonix White Batmobile, sista av 57 exemplar i andra serien, för 578 750 EUR. Samma auktion gav 132 250 EUR för en 1972 3.0 CSi. Det är två attraktiva E9, men resultaten illustrerar att en korrekt Batmobile med rätt proveniens inte ska jämföras med en välutrustad CSi.

Batmobile-detaljerna kräver särskild försiktighet. Slagvolymen växte till 3,2 liter 1973 när aerodynamikpaketet homologerades. Tidiga 3,2-bilar har dubbel bakvinge, senare trippel, och vingen levererades ofta i bagageluckan eftersom den var olaglig i Tyskland och vissa andra länder. Det gör det otillräckligt att bara se en monterad vinge på en annonsbild. Kontrollera chassi, periodkorrekt specifikation och en sammanhängande dokumentation innan bilen får CSL-pris. För den insprutade 1972-CSL:en är 3 003 cc, 206 hk och uppgiften om endast 500 högerstyrda exemplar relevanta detaljer, men inte ett substitut för identitet.

Under CSL-nivån är 3.0 CSi den mest eftertraktade vanliga E9:an. Hagerty UK skriver att manuell växellåda föredras framför automat och att insprutade bilar är mer eftertraktade. Det syns i Classic.coms snittprisgap: CSi ligger 35 759 USD över CS. Det är inte ett löfte om en fast premie på varje enskild bil, eftersom skick, specifikation och marknad väger in, men det är en användbar rangordning vid köp. En CSiA är fortfarande en CSi, men automatens rabatt får inte ignoreras bara för att bilen har insprutning.

Hagerty anger att automat-E9 typiskt ligger omkring 25 % under jämförbar manuell. Deras räkneexempel för en slicktop i skick #4 ger cirka 37 000 USD som manuell, minus 25 % för automat och plus 15 % för soltak — totalt 33 390 USD. Tidiga automater var ZF, från mitten av 1972 BorgWarner, och den senare har fått mycket hård kritik av Road & Track. Därför är körkänslan och korrekt funktionskontroll lika viktiga som badgen CSA eller CSiA. Köp en automat bara när priset, dokumentationen och karossen tillsammans motiverar den.

Rost är E9:ans dominerande värdefaktor. Hemmings pekar ut ytrost vid A-stolpsfoten eller trösklarna som varning för betydligt mer omfattande skador under ytan. Hagerty listar tröskelplåtar, nedre A-stolpe, torpedvägg, insidan av framskärmar, skärmskarvar och fjäderbenstorn; Hagerty UK adderar bagagerum och bakre subframe-infästning. En bil kan vara vacker från tre meter och ändå vara en dålig investering om dränering, tidigare svets och bärande plåt saknar dokumentation.

Kostnadsbilden förklarar varför marknaden straffar osäkerhet så kraftigt. En full karossrestaurering kan överstiga 100 000 USD. Vänster framskärm och bagagelucka i stål anges till 2 000 USD vardera, en yttre originaltröskel till 535 USD och en dörrtätning till 370 USD. Det är inte bara delar; den svåra posten är att öppna konstruktionen, rekonstruera plåt korrekt och skydda den igen. En torr bil med väl dokumenterat plåtarbete kan därför vara värd en högre köpeskilling än en visuellt mer lockande bil med okända lager av rost.

E9 skiljer sig från många samlarbilar genom att marknaden inte automatiskt straffar varje teknisk förbättring. Hagerty bedömer att femväxlade konverteringar och motorbyten inte skadar värdet, och att E24-motorer på 3,2 eller 3,5 liter har liten effekt på värderingen. Auktionsresultat stödjer nyanseringen: en 1974 3.0 CS med S52-motor och sexväxlad låda såldes för 62 076 GBP, över 3.0 CS-medianen 50 545 GBP hos The Classic Valuer. Men en M30B35 med femväxlad låda såldes för 30 649 GBP. En konvertering är alltså inte en premie i sig; den kan bara vara ett plus när helheten är bra.

Periodkorrekt Alpina-specifikation är ett särskilt fall. Bonhams uppskattade en 1973 3.0 CS med Alpina-detaljer till 125 000–175 000 USD och lyfte fram trippla Weber-förgasare, Alpina-fälgar och frontspoiler. Samtidigt påpekar de att Alpina-modifierade bilar ofta saknar den VIN-specifika dokumentation som senare modeller har. Betala därför för fakturor, period- korrekta komponenter och trovärdig historia — inte enbart för Alpina-dekaler. Bevarad originallack kan dessutom vara en styrka: Bonhams framhävde särskilt merparten av den ursprungliga Nachtbleu-lacken på samma bil.

• Classic.com — BMW 2800 CS
• Classic.com — BMW 3.0 CS
• Classic.com — BMW 3.0 CSi
• Classic.com — BMW 3.0 CSL
• Hagerty — E9 buyer's guide
• Hagerty — E9, automat kontra manuell
• Hagerty UK — BMW 3.0 CSL
• Hemmings — 1971–75 BMW 3.0 CS
• Bonhams — 1973 BMW 3.0 CS Alpina
• The Classic Valuer — BMW 3.0 CS